Angelinfrejd

Jaha nu ska jag försöka ta upp bloggandet lite igen. 

Sista dygnet på förlossningen fick dom ge mig 2 påsar blod för dom konstaterade tillslut blodbrist. 

Efter jag fått blodet mådde jag mycket bättre, kunde börja gå själv igen osv. 

Till slut kunde jag gå till duschen, dom tog ut katetern och allt kändes mycket bättre. 
Jag duschade, vilket va det skönaste jag gjort på typ 100 år känns det som. 

Efter duschen frågade jag när jag får åka hem då sa dom att det är upp till mig men att vi ändå måste komma tillbaka dagen efter för att väga lillan igen. 

Allt såg bra ut när vi träffade barndoktorn förutom att hon gått ner 10,5 % i vikt och går dom ner mer än 10% måste man komma på återkontroll. 

Så dom tyckte jag skulle stanna en natt till men de ville jag inte så vi åkte hem. 

Jag mådde fortfarande inte helt bra och gör det ännu inte för jag har järnbrist. Men har börjat äta järntabletter och mår förhoppningsvis bättre snart. 

 

Återkontrollen gick bra, hon hade varken gått upp eller ner utan hade exakt samma vikt som när vi lämande BB. 

Så det kommer bara gå uppåt nu när mjöllken runnit till vilket den gjorde dag 5. Det tog lite längre tid för min kropp att komma igång pga min hälsa efter förlossningen. På Torsdag kommer även BVC på hembesök och då hoppas jag på att lillan gått upp. 

 

Lillan heter för övrigt Olivia Joline Frejd . :) Den dagen vi gifter oss kommer jag och Olivia byta efternamn till Bäcklund. 

Allt har flytit på här hemma, hon är så lugn och fin. Jätte snäll bebis verkligen. Ibland skriker hon när hon inte får rätt grepp om bröstet på första försöket men brukar inte hålla i sig super länge. Och hon vill gärna ligga o sova med bröstet i munnnen på nätterna så jätte mycket sömn får jag inte. Men det visste man redan från början att det inte skulle bli. Och när hon väl somnar i sitt nest mellan oss så kan jag inte heller slappna av. Minsta lilla ljud hon gör (vilket hon gör hela tiden) så vaknar jag. Är hon tyst vaknar jag o måste kolla så hon lever. Måste amma minst var 3e timme så måste hålla koll på tiden så är inte helt avslappnad på nätterna. 

 

Jag kan inte sluta titta på henne. Min dotter. Helt overkligt och sjukt underbart. 

 

Idag skulle vi ta första vagnpromenaden, vi bor som sagt högst upp utan hiss. Det var det jobbigaste och krångligaste på länge även fast vi var två. Jag kommer aldrig orka hålla på och släpa allt upp o ner själv.

Så nu tar vi upp letandet på nytt boende igen.